Utdrag ur några kapitel av "Ett enda ögonkast"

Utdrag ur kapitel 53:

De stod alla tre i hallen och tittade mot väggen. Det var nästan för trångt med tre människor samtidigt på den lilla golvytan, men Alex verkade inte bekymra sig. Han tog upp målartvätten och den svamp Malena köpt. Han gav dem till Malena.

”Här, håll detta”, sa han, och försvann in i sovrummet. Han kom strax tillbaka med tre urtvättade t-shirtar, en till dem var. Leo och Malena fnittrade medan de bytte om till de sneda och sladdriga tröjorna.

Malena tittade på Leo och började skratta.

 ”Wow, nu är du snygg!”, sa hon. Hans t-shirt var lite kort och hans mage tittade fram vid underkanten. Själv hade hon fått en av Alex bandtröjor som han hade en hel mängd av. Hon tittade ned på bröstet och försökte läsa. Tröjan var blekt av ålder men man behövde inte tvivla på vilket band det var, när man såg hur det vitmålade ansiktet med den svarta stjärnan över ögat utgjorde förgrund till det numera nästan urtvättade bandnamnet.

Alex försvann igen, denna gång ut i köket. Han kom tillbaka med lite papperstejp. Han drog av remsa efter remsa, och satte dem en och en runt det lilla hjärtat med telefonnumret.

”Här målar vi INTE!”, sa han med eftertryck. Sedan tog han svampen och rengöringen, och började gå lös på väggen.

”Inte för mycket, för då får vi vänta flera timmar innan vi kan stryka på färgen”, förmanade Malena.

”Visserligen är jag en musiknörd, men lite grann kan jag om andra saker”, svarade Alex och himlade med ögonen. Han fuktade svampen lätt och drog den snabbt över den målade väggytan. Efter bara en kort stund var de tre väggytorna i den lilla hallen rengjorda och klara för målning.

Alex tittade ned på burken, och på rollern och tråget som låg intill.

”Det här duger ju inte”, sa han, skakade på huvudet och smackade med tungan. Ännu en gång försvann han in i köket. Malena och Leo såg hur han dök längst ned i städskåpet och rotade. Triumferande vände han sig om. Han hade en gammal pensel i vardera handen.

”Ta da! Nu ska här målas”.

Han öppnade burken med den ena penseln. Han studerade kulören noga.

”Är du säker på det här, Malena?”. Alex verkade inte helt nöjd med färgvalet, men Malena stod på sig och nickade febrilt.

”Ja, men då kör vi!”. Han gav den ena penseln till Leo och behöll den andra själv. Han doppade den djupt i burken och började röra om med kraftiga tag. Det skvätte lite, men han verkade inte bry sig om det. Malena var tacksam över att hon valt vattenbaserad färg som gick att tvätta av. Hon flyttade snabbt stolen där deras ytterkläder och överdelar låg, och ställde in den i vardagsrummet. Så som Alex viftade med den där penseln, var det nog bäst att rädda det som räddas kunde, tänkte Malena roat.

Alex lyfte upp burken och hällde lite av innehållet i tråget på golvet.

”Malena, du kan ta rollern, så kör jag och Leo penslar”. Malena lydde.

”Ta ena väggen du, så börjar vi här”. Malena hade aningar om att hennes vägg nog skulle se bättre ut än deras när de var färdiga, och hon började nogsamt måla kanten mot listen. Då och då sneglade hon mot Alex och Leo där de stod vid den andra väggen och krigade om plats. De målade härs och tvärs, och deras penslar korsade varandras väg oftare än vad som skulle kunna vara av misstag, tänkte Malena. Men de verkade ha skoj i alla fall.

”Men fan vad du sölar!”. Alex skrattade och tog bort en klick färg som Leo råkat skvätta rakt i ansiktet på honom. I sin iver att hämnas denna oförrätt, tog Alex helt resolut sin pensel och tryckte den rakt mot Leos arm. Leo svarade med att böja sig ned och doppa handen i burken. Därefter tog han tag om Alex nacke med den rena handen, och började stryka av den söliga handen på Alex haka och bröst. De stod där och nästan brottades, men skrattade högt. Malena försökte gå emellan. Det skulle hon inte ha gjort, för de båda männen gaddade sig samman och gav henne varsitt penseldrag rakt över ansiktet. Hon skrek av skratt. De såg ut som idioter allihop, men plötsligt böjde sig Alex fram och kysste henne. Hon glömde deras belägenhet. Alex tvingade ned henne på golvet, och Leo satte sig ned på knä. De glömde tid och rum och smekte av varandra kläderna. I det lilla hallutrymmet rullade de runt och stötte mot väggarna. Det som hade kunnat vara en vackert nymålad vägg, såg nu mer ut som klotter. Ingen av dem brydde sig om detta nu.

Utdrag ur kapitel 50:

Malena svävade. Nedanför sig såg hon grässlätter, branta klippor och stormigt hav. Hon såg grässtråna på marken kapitulera i den kraftiga vinden. Här uppe flög hon. Hon visste inte hur det gick till, men njöt av känslan av frihet. Hon vände blicken åt sidan. Där flög Alex bredvid henne. Han skrattade, lade armarna längs sidan, och dök neråt. Malena följde efter. Hon kom ifatt honom och tog tag i hans hand. De var viktlösa. De var härskare över luften. Men plötsligt var Alex borta. Malena såg sig omkring. Där, under henne, såg hon honom. Hans ansikte vändes mot henne medan han föll mot marken. Han såg lugn ut, men sorgen i hans ögon var oändlig medan han sjönk. De gled isär mer och mer. Malena försökte nå honom, men något hejdade henne. Något höll henne kvar i luften, medan Alex hade förlorat magin. Hon såg honom närma sig havet, och bevittnade hur vågorna omslöt honom när han slog i vattnet.

”Alex!”, skrek hon. ”Alex, nej!”.

Hon vaknade av att hon satt upp i sängen medan Alex ruskade på henne. I hans blick såg hon hur rädd han var. Malena började gråta. Han slog armarna om henne.

”Älskade Mallis”, sa han, ”jag önskar jag kunde vara med dig i dina drömmar och rädda dig från det som skrämmer dig”.

”Du är i mina drömmar”, snyftade Malena. ”Det är det jag är så rädd för”. Hon ville inte säga mer. Hon lutade sitt ansikte mot Alex bröst.

”Jag vill inte förlora dig, Alex”, mumlade hon, medan hon sakta föll i sömn igen. Som i en dvala kände hon hur Alex lösgjorde sitt kärleksfulla grepp och sakta lade henne ned mot kudden igen.

När hon vaknade igen, sov Alex lugnt bredvid henne. Det var morgon, och drömmen hade bleknat. Kvar fanns bara en obestämd känsla av obehag, och minnet av hur Alex tittat på henne när han omfamnat henne mitt i natten.

Utdrag ur kapitel 47:

Framför dem presenterade sig den röda solen, som om den hade väntat på deras ankomst. Malena drog en suck av hänförelse. Alex tog hennes hand och kramade den hårt, medan de följde stigen förbi badplatsen, till den mer natursköna delen av stranden.

Här var det lite lummigare. De få träden kastade skuggor upp mot ängen där husvagnarna stod. Ju längre bort de kom, desto mer öppnade sig landskapet. Framför dem bredde det blå vattnet ut sig. Det fanns inga människor där så här dags på kvällen. Det var ännu för kallt för att ta ett kvällsbad. Speciellt i Vättern som alltid var en kall sjö, hade Malena hört sägas.

”Ska vi bada?” sa Alex plötsligt. Malena trodde han skojade, med tanke på temperaturen och den tidiga sommaren. Men Alex stod där framför henne och hade redan knäppt upp skjortan ända till linningen. Han gav henne ett förväntansfullt leende. Malena såg sig omkring. Det var helt öde där de befann sig, förutom en ensam and som simmade invid en vassrugge. Vattnet glittrade i kvällssolen, och små vågor slog in över strandkanten. Malena ryckte på axlarna.

”Varför inte?”, sa hon och försökte låta likgiltig, men hon skrattade strax. Alex kom emot henne.

”Trodde inte du skulle våga”, sa han och flinade. De tog av sig sina skor. Därefter sträckte Alex fram händerna och tog tag i nederkanten på Malenas tröja. Hon sträckte händerna över huvudet och han drog den av henne. Till och med vinden var lite kylig, men Malena tänkte inte fega ur.

 ”Sisten i är en fegis!”, ropade hon. Snabbt tog hon av sig byxorna, och medan hon sprang mot vattenbrynet släppte hon behån bakom sig. Innan hon hann kasta sig ut i vattnet, kände hon hur Alex kom upp bakom henne. Hans starka armar grep tag om henne och höll henne fast.

 ”Nä du, jag blir först!”, sa han och vände sig runt henne. Med jeansen fortfarande på sig och med Malena i famnen lät han sig falla bakåt. Med ett plask landade de båda i det kalla vattnet. Malena skrek till av chocken när hon kände iskylan mot ryggen. Alex släppte taget och hon vände sig om, men hade bestämt sig för att hon inte skulle låta lite kyla stoppa henne. Hon lade sig på mage i det grunda vattnet, och tittade mot Alex. Hennes tänder hackade.

 Alex hade fått huvudet under vatten när han drog ned henne, och var blöt över hela kroppen. Malena såg hur han frös men han verkade också ha gett sig den på att inte vara den som fegade ur först. Och till sist var Malena tvungen att resa sig upp. Alex gjorde detsamma. Han slog armarna om henne och skrubbade henne.

 ”Äsch, det var visst lite kallt”, sa han och skrattade. Hans hår glittrade av små sandkorn som fastnat när han hamnade under vattnet, och det droppade från hans haka. Malena kysste honom. Hans läppar var kalla, precis som hennes.

 ”Kom så går vi upp” sa Alex. ”Fan, jag måste fixa nya brallor ur väskan”, fortsatte han och skrattade. Malena bara nickade, och tillsammans gick de upp på land. Malena tog på sig sina kläder. Alex hängde över sig sin skjorta, men de blöta jeansen lämnade spår efter dem medan de gick tillbaka mot bilen.

Utdrag ur kapitel 70:

Niklas satt mest tyst och lyssnade. Malena tyckte mer om honom, kanske för att han liknade henne själv mer än vad Jonas gjorde. Medan Jonas höll låda för Alex, pratade hon istället med Niklas och fick veta att han följt med sin vän på denna resa för att hjälpa honom komma igenom ett kraschat förhållande.

 Så var det ofta, tänkte Malena. De högljudda hade ofta något inom sig som de behövde överrösta. Men så tittade hon på Jonas, och kom fram till att han nog inte var över sig ledsen över att det gått som det gått. Malena beslutade sig för att inte läsa in för mycket hos människor hon mötte. Ibland var de bara precis det man såg, ett par grabbar som ville ha kul några dagar. Det ville inte Malena missunna dem. Speciellt inte nu, när hon kände sig så lycklig att få göra den här resan med en man hon älskade så mycket.

 Till slut hade Jonas bestämt att han och Niklas skulle söka sig vidare till nästa pub. Med ett snabbt ”hejdå” och ”det var kul att träffas” reste de sig från bordet för att gå. Niklas hejdade sig plötsligt, och tog upp ett av glasunderläggen från bordet. Han räckte det till Alex.

 ”Hoppas inte du tar illa upp, men min syrra skulle bli skitglad om du skrev en liten hälsning till henne på detta”

 ”Självklart. Har du en penna?”. Niklas rotade i innerfickan till sin kavaj och fiskade upp en tunn bläckpenna. Han räckte den till Alex.

 ”Hon heter Lina”, sa han. Alex rafsade ner några ord och en autograf på underlägget. Han räckte det åter till Niklas, tillsammans med pennan.

 ”Tack som fan. Nu blir syrran glad. Vi ses!”. Med de orden från Niklas gick de båda överförfriskade herrarna vidare mot nästa äventyr och nästa glas. Men så vände sig Jonas om.

 ”Vill ni inte hänga med?”, frågade han. Alex och Malena tittade på varandra. Varför inte?

 ”Ja, för tusan” svarade Alex medan han reste sig och tog tag i Malenas hand. De småsprang genom lokalen för att komma ikapp pojkarna.

 Som ett kompisgäng gick de vidare nedför gatan. Det tog inte lång stund förrän Jonas stegade in på nästa bar. De andra följde efter. Här inne var det full fest. Eller i alla fall en god stämning. Ett band spelade på en liten scen i ett mörkt hörn av lokalen. Malena fick höja rösten för att Alex skulle höra.

 ”Vilken härlig musik!”, ropade hon i hans öra. Alex nickade. Malena visste att även Alex tyckte om den irländska folkmusiken. Det speglades kanske inte speciellt mycket i hans skapande, men Malena förstod att hans musikaliska öra uppskattade mycket de lite ovanliga instrumenten som ingick i ett irländskt band. Trummor och gitarr fanns där naturligtvis, men även en fiol och en som spelade på en liten concertina. Det lilla dragspelet gav den speciella tonen som man alltid letade efter i irländsk musik.

 Jonas och Niklas vinkade åt dem. De hade hittat ett litet utrymme vid ett långbord. Där satt fullt med folk, men de tryckte ihop sig en aning till, så att de fyra kunde klämma sig ned i kanten av de långa bänkarna på var sida om bordet. Genast sträcktes händer mot dem för att hälsa. Åtta Dublinbor satt där, för att fira en av dem som hade födelsedag denna dag. Malena upptäckte att det inte var helt lätt alla gånger att ens förstå vad de sa när de pratade högt och snabbt, på sin irländska dialekt. Men hon skrattade och nickade, och det verkade inte vara någon som avslöjade henne. Alex däremot, var van vid att höra det engelska språket och verkade inte ha några problem med att förstå. Malena tänkte att det nog var hans musikalitet som gjorde det lättare för honom att hänga med i språkmelodin.

 Bandet avslutade sången de spelade, och möttes av rungande applåder. Sångaren tog mikrofonen närmare munnen och lät meddela att det nu var dags för live karaoke. Malena undrade vad han menade, tills hon såg en modig man ur publiken kliva upp på scenen. Han sade något till sångaren, som i sin tur vände sig om mot bandet och sa vilken låt de skulle spela. Trummisen räknade in takten och följdes av gitarristen. Sedan drog de igång en ganska tafflig version av en radiohit. Mannen som klivit upp på scenen tog tag i mikrofonen och gav hals. Det lät fruktansvärt illa. Men det var ingen som brydde sig om det, utan alla jublade. Malena och Alex också. Alex tittade på Malena och skrattade.

 ”Honom skulle jag vilja signa!”, ropade han. Malena förstod att han skämtade.

Jonas knuffade på Alex med sin arm.

 ”Hej du”, sa han, ”ska inte du dra en låt? Du kan ju”. Men Alex skrattade och skakade på huvudet.

 ”Jag kan inga irländska sånger utantill”.

 ”Men denna låten är ju en engelsk hit. Kom igen nu!”. Jonas insisterade. Alex såg frågande på Malena, som om han ville bli räddad. Malena bara skrattade.

”Klart du ska sjunga. Du måste ju visa dem var skåpet ska stå! Ta en av dina egna”.

 ”Okej, om du säger det så”. Alex reste sig upp, gav Malena en kyss, och gick fram mot scenen. Jonas och Niklas hejade friskt. Malena kände Alex nervositet, men också hans lust.

 Alex väntade tills det förra uppträdandet hade nått ända till det bittra slutet. Publiken hade hunnit tröttna lite på mannens ganska usla framträdande, och applåderade lite förstrött när musiken tystnade. Men killen såg nöjd och glad ut, och hans vänner vid ett bord intill scenen verkade tycka att han gjort ett bra jobb.

 Alex klev upp på scenen. Nya applåder bröt ut. Malena såg hur han pratade med sångaren, och sedan hur gitarristen tog av sig sin gitarr och gav den till Alex. Han hängde den på sig, och kände lite på strängarna. Innan han började slängde han en blick mot Malena. Hon gav honom en slängkyss till svar.

 Han tog några ackord på gitarren. Sedan plockade han melodin på strängarna, och trummisen föll in med ett fast beat. Alex började sjunga. Malena kom på att hon aldrig sett Alex uppträda på scen, varken på teve eller i verkligheten. Hon märkte att den röst han vanligtvis använde i studion förändrades och blev starkare och mer imponerande när han stod där framme. En ny sorts energi genomsyrade honom, och Malena tyckte han lyste där han stod. Hon undrade om det kanske bara var hon själv som såg honom genom sina rosa glasögon, men när publiken tystnade för att bara lyssna till Alex, så förstod hon att han hade förmågan att binda en publik. Samtidigt såg han lite obekväm ut i den rollen.

 Under hela tiden Alex sjöng, hade han sin blick fäst på Malena. Hon kände att han fick styrka genom henne, även om hon inte tyckte att han behövde någon extra energi.

 Hon kände igen låten väl. Det var en hårdrocksballad, en sång som varit en hit med ett känt engelskt hårdrockband för nästan tio år sedan. Men Alex hade den i ryggmärgen verkade det som. Inte ett ackord låg fel, och inte en ton föll snett.

Alltför snart tog låten slut, tyckte Malena. Resten av publiken verkade tycka detsamma, för alla stod upp och applåderade. De ville ha mer, men Alex höjde avvärjande handen, drog av sig gitarren och gav den åter till bandets gitarrist. Sedan bugade han lite och tackade för ovationerna. Han hoppade ned från scenkanten och trängde sig tillbaka genom publiken och bort till Malena, ackompanjerad av ett ivrigt ryggdunkande från nöjda åskådare.

Sångaren i bandet tog mikrofonen.

 ”Vem var det?”, frågade han. ”Vi kan ju lika gärna packa ihop och gå hem. Men först kör vi några låtar till, eller hur?”. Under publikens instämmande rop körde bandet igång igen. Festen skulle inte vara över på länge än.

Utdrag ur kapitel 12:

Malena gick ur duschen. Hon torkade snabbt sitt hår och gick därefter in i sovrummet för att klä sig. Hon drog på sig sina svarta strumpbyxor, tog klänningen från galgen och lät den glida över huvudet och kroppen. Den passade henne som handen i handsken. Hon, som aldrig bar klänning över huvud taget, förstod att hon måste börja göra det lite oftare. Hon var ju faktiskt lite kvinnlig när man tänkte efter. Och av blicken Alex gav henne från badrummet, förstod hon att hon dessutom var attraktiv.

Hon hängde på sig halsbandet hon hade köpt vid samma tillfälle. Det var Alex som hade insisterat. Själv hade hon tyckt att det nog var lite för stort, men han hade försäkrat henne om att det gjorde sig jättebra ihop med klänningen. En bred silverkedja prydd med ett tungt hänge i form av ett hjärta utskuret ur ett stycke ametist, föll vackert ned mot dekolletaget. När Malena nu tittade sig i spegeln förstod hon vad Alex hade menat. Klänningen och smycket gifte sig med varandra, och när hon hängde den silvriga sjalen över axlarna kände hon inte riktigt igen sig. Med den nya hårfärgen som pricken över i, kände hon sig som en riktig rocker, men ändå väldigt elegant. Hon satte fötterna i de små svarta stövletterna, Nu var hon redo för kvällen, oavsett vad Alex tog med henne på.

 Hon gick ut i vardagsrummet och gjorde i ordning ett par espresso. Hon behövde något stärkande. Alkohol anade hon att det skulle bli mer av senare, så inget av den varan nu, bestämde hon.

 Med koppen i handen satte hon sig i soffan, medan hon väntade på att Alex skulle bli klar. Hon såg ut genom panoramafönstret, ner på torget. Det började skymma. Hon förlorade sig bort i tankar medan hon satt där och blickade ut.

 ”Vilken fantastisk kvinna du är!” Alex stod i dörröppningen till sovrummet. Han hade sett hennes profil där hon satt och tittade ut.

 Malena vaknade ur sina dagdrömmar, och log generat mot honom. Han hade nu också klätt sig till fest. I en svart kostym med diskreta ränder, och med nyfönat, busigt rufs i håret, såg Alex ut som en filmstjärna på väg till Oscarsgalan. På fötterna glänste ett par svarta skor med nitar på. Dem hade hon sett förr, påminde sig Malena.

 ”Och du är den tjusigaste karlen i världen, vet du det?” svarade Malena och reste sig upp. Hon gick emot honom, sträckte fram den andra espresson, och gav honom en lätt kyss. Hans after shave gav honom en air av mystik och erotik på samma gång. Malena kunde inte låta bli att dra in hans doft med ett djupt andetag. Hon blundade.

 ”Ska du stå här och lukta på mig, eller ska vi gå?” skrattade Alex. Malena tänkte att hon faktiskt skulle kunna göra det hela kvällen, men skrattade tillbaka och smekte honom över hans trimmade skäggstubb.

 ”Jag är redo. Hoppas du inte tar med mig på dåligheter” svarade Malena. Alex tog en snabb klunk av kaffet, och de begav sig iväg.

 En stor vit limousin med tonade rutor var framkörd till entrén. Alex gick fram till bildörren, öppnade den och lät henne med en gest förstå att det bara var att kliva in.

 Malena fick anstränga sig för att inte bara stå och gapa. En limousin, tänkte hon. Vad var det för begivenhet som väntade? Det verkade lite större än vad Alex låtit påskina, men Malena beslutade sig för att bara hänga med. Hon började bli van vid det nu.

 Alex steg in efter henne. Chauffören vände sig bakåt och hälsade med en nick. Sedan körde han iväg genom stadens gator.

 Det var ingen lång tur. En sträcka de hade kunnat promenera på mindre än en halvtimme. Men Malena förstod att det var viktigt hur man gjorde entré. Sakta började det gå upp för henne att denna ”lilla grej” nog inte var så bagatellartad. När limousinen stannade framför den stora sportarenan i stan, påminde hon sig annonser hon sett om välgörenhetsgalan som skulle äga rum denna dag. Naturligtvis! Varför skulle Alex göra sig ärenden hit, om det inte vore för detta! Nog trodde hon att han faktiskt var kär i henne, men hade inte datumet för detta sammanfallit med deras längtan efter varandra, så hade han nog stått ut med några dagar till i ensamhet. Malena blev oerhört nervös men tyckte samtidigt att det skulle bli spännande. Genom bilrutan såg hon folksamlingen runt den röda mattan. Där fanns även fotografer. ”Så var det med den diskretionen” tänkte hon. Hon slängde en orolig blick på Alex. Det verkade som om han studerat hennes reaktion en längre stund, för i hans ansikte strålade ett leende och en kärleksfull blick. Malena kunde inte annat än le tillbaka.

 Chauffören klev ur bilen, gick runt den, och öppnade passagerardörren. Alex steg ur först, men vände sig om och höll fram armen för Malena att stödja sig mot medan hon tog ett steg ut på den röda mattan. Fotografernas kameror blixtrade i hennes ögon, och hon hade nästan svårt att se var hon satte fötterna. Hon beslutade sig för att hålla blicken fäst på Alex och bara följa hans steg.

Med ett fast grepp om Alex arm, följde Malena honom längs den korta promenaden mot entrén. Alex stannade ibland, och lät sig villigt fotograferas. Malena höll god min och stod bredvid honom och log så gott hon kunde. Detta var inget hon hade räknat med, och hon hade inte riktigt bestämt sig för vad hon skulle tycka om hela situationen.

Utdrag ur kapitel 49:

De satte sig ned vid bordet i köket och tömde påsens innehåll. Kaffet hade svalnat lite, och var precis lagom varmt. Frallorna var färska och fyllda med mozzarella och tomater. Lite mjöl från brödet fastnade på Alex läppar, och av hans leende förstod Malena att hon hade samma problem.

”Är jag snygg?”, frågade hon. Alex svarade inte, utan lutade sig bara över bordet. Han tog brödet ur Malenas hand och flätade istället ihop sina fingrar med hennes. Sedan kysste han henne. Han smakade av mjöl och smör och solsken. Utan att släppa taget om varandras läppar, reste de sig upp och tryckte sig emot varandra. Resten av frukosten fick vänta. Alex styrde Malena mot diskbänken. Han öppnade hennes gylf och drog ned både byxor och trosor i ett enda kraftfullt tag. Sedan lyfte han upp henne på bänken. Med hennes ben om sin midja, knäppte han upp sina jeans och tog henne sedan rakt upp och ner. Han älskade henne hårt och kraftfullt. Malena trycktes mot väggen medan han stötte i henne. Deras munnar vägrade släppa taget om varandra, och Malena kände hur Alex skäggstubb rev henne i ansiktet. Så lyfte Alex ned henne, lika snabbt som hon hamnat där.

”Kom”, sa han, ”finns bekvämare sätt att göra det här på”. Han lade henne ned på den lilla mjuka mattan under köksbordet. Hans huvud försvann ner mellan hennes ben. Hon kände hur de båda fick hela bordet att skaka. Och medan en fralla dansade ned på golvet intill henne, lät hon sig komma. Sedan drog Alex henne intill sig, och trängde in i henne. Han fyllde henne med all sin kärlek, och när han kom låste Malena sina ben runt hans höfter. Till sist slappnade han av över henne, och undslapp sig en suck av välbehag. Malena strök honom över huvudet. Han tog hennes hand och kysste hennes handflata.

”Tack för att du finns”, sa han.

De låg kvar en stund där på golvet utan att säga något, tills Malena efter en stund bröt tystnaden.

”Ska vi anse att vårt samboförhållande är invigt nu?”, sa hon skämtsamt.

  ”Definitivt. Det var en bra initieringsritual tycker jag”. Alex skrattade

”Fast det var ju bara köksinvigningen”, fortsatte han och flinade. ”Resten av dagen är vikt åt rumsritualer av diverse slag!”.

”Nu med en gång?”, föreslog Malena, även om hon nog inte riktigt menade det.